SAMLINGAR FRÅN ETIOPIEN

När valet föll på Etiopien måste jag erkänna att det först och främst var ett val jag gjorde med hjärtat.
Med projekten i Etiopien har MicMic möjlighet att göra en liten skillnad i ett land som präglas av obalans och brist på utbildning och arbete.

Mina föräldrar har alltid uppskattat att gå ut i världen. Efter att min bror och jag hade flugit boet fortsatte mina föräldrar sin oändliga jakt på nya och spännande äventyr. Under en vistelse i Etiopien fick min far upp ögonen för det läckra läder som huvudstaden Addis Abeba hade att erbjuda. Precis som alla andra upptäcktsresande kom han hem och förmedlade informationen - tur jag.

Utåt sett har den etiopiska läderindustrin tystnat - men i själva verket besitter Etiopien läder som konkurrerar med högsta kvalitet världen över.

Även om läder inte är nytt för Etiopien, har landet inte kunnat uppnå sin fulla potential. Av samma anledning har du kanske inte hört talas om etiopiskt läder förrän nu.

HANDLA OM

Framstegen i landet är stora, men de brottas fortfarande med en mycket oorganiserad läderindustri och inte minst infrastruktur (eller brist på sådan). Detta försvårar anskaffningen av lädret, logistiken är tidskrävande och ökar inte minst export- och importpriserna. Konkurrenskraften går förlorad och de stora internationella företagen vänder sig därför ofta till mer etablerade länder som Kina, Italien och Portugal.

Dessutom verkar lädergarverierna, fabrikerna och verkstäderna i en instabil miljö som kännetecknas av brist på utbildad personal och stora säsongsvariationer. Eftersom lädret i Etiopien uteslutande är en restprodukt ökar lädermängderna under högtider och semestrar, och ger garverierna en okontrollerbar stor vinst, vilket pressar priserna nedåt. Tvärtom, utanför högsäsong är det stor brist på läder, vilket gör att det blir problem med att få tag i lädret och som resulterar i våldsamma prishöjningar.

Därför kräver arbetet med Etiopien – ja – mycket arbete, och inte minst mycket tålamod.
Ändå kunde jag inte motstå denna fina möjlighet - och med kvaliteten på etiopiskt läder lovar jag att kollektionerna från Etiopien alltid är värda att vänta på!

UTVECKLING I ETIOPIEN

De senaste åren har dock Etiopiens regering tagit fram ambitiösa tillväxt- och omvandlingsplaner för att säkra fler utländska investeringar och samarbeten – främst med fokus på export.

Även om idén om ökad tillväxt, bättre ekonomi och fler jobb är hälsosam, kan det också ske på bekostnad av lokalbefolkningens villkor. Ansträngningar för att främja investeringar och vinna konkurrensen om globalt kapital kan sätta press på lönenivåerna.

MINIMILÖN

I många länder har en minimilön satts över sektorer. Tanken bakom dessa är att skydda anställda från lönenivåer som inte är tillräckliga för att stödja individens levnadskostnader och därmed upprätthålla en acceptabel levnadsstandard. Därför bidrar en minimilön till att övervinna fattigdom, och är ett viktigt inslag i utveckling och välfärd – och särskilt viktigt i fattiga länder som inte har ett stödjande välfärdssystem.

Etiopien har ingen nationell minimilön. Det har dock fastställts en minimilön för anställda inom den offentliga sektorn; här är den lägsta nivån på 420 Birr - cirka 60 danska kronor per månad!
Trots att lönen inte kan täcka grundutgifterna för t.ex. hyra, mat och transporter använder många företag i Etiopiens privata sektor också nivån som riktmärke för sina minimilöner. Detta kan ses bl.a. i industriparker där kläder och lädervaror produceras för export.

Kvinder arbejder på tasker

MICMICS PARTNER

Med MicMic kan jag inte förändra hela Etiopiens bransch, men jag kan ställa krav på de anläggningar jag jobbar med.
Hos min etiopiska partner sysselsätts främst outbildade kvinnor, som är den grupp anställda som oftast hamnar i dåligt betalda jobb. Hos min partner får alla anställda löner över branschgenomsnittet, vilket gör att de kan leva ett drägligt liv.
Lönen kan täcka nödvändiga fasta utgifter och ger även utrymme för t.ex. sjukförsäkring, utbildning och ett litet sparande.

Rättvisa villkor som de som erbjuds här kommer på sikt att minska fattigdom, barnarbete, exploatering, kriminalitet och inte minst säkerställa bättre hälsa och liv för de anställda och deras familjer. Slutligen kommer det att bidra till befolkningens hälsa, till ekonomisk tillväxt i Etiopien och hjälpa den fattigaste delen av befolkningen att också få del av landets tillväxt.

I anslutning till verkstaden finns ett litet café och butik som säljer hantverk gjorda av lokala designers som inte har resurser att själva öppna butik eller marknadsföra sina produkter. Dessa designers har även möjlighet att använda caféet som arbetsplats eller mötesrum. Det tycker jag är riktigt trevligt och till god hjälp för lokala företagare.
Dessutom går 1% av försäljningen i butiken till Zewdity Meshesha Charity. Detta är en organisation som hjälper barn som lever i extrem fattigdom.

DEN STÖRSTA ANLÄGGNINGEN

När man tittar på ytor och kapacitet är den här anläggningen den största jag har samarbetat med i Etiopien.
Fram tills nu har min Ella sytts av en av mina mycket små partners. Här fanns en ägare och fyra sömmerskor anställda. Men vi hade svårt att få leveranstider, hårdvara och mycket mer att passa ihop. Därför besökte jag även denna nya anläggning när jag var i Etiopien i slutet av 2019.
Jag visades runt, såg deras garverier och pratade med dem om framtida möjligheter och planer – och jag tycker att det var lovande. De hade till exempel fått ett helt nytt avloppsreningsverk som allt avloppsvatten måste passera innan det skickas vidare och slutligen släpps ut. Det är riktigt bra för miljön.

Därför fick de på prov sy några av Ella-väskorna. Om de klarar uppgiften måste vi tillsammans dra upp några riktlinjer för samarbetet framåt.
Överst på att göra-listan står att förbättra möjligheterna att använda miljövänligt läder, höja sina lägsta löner och utvärdera hur vi kan göra arbetsplatsen ännu bättre för de anställda.

Jag har gjort ett aktivt val att jag arbetar i Etiopien för att förbättra de nuvarande förhållandena.
I Indien samarbetar jag till exempel med redan etablerade och certifierade fabriker – men det finns inga i Etiopien. Jag vill hjälpa till att ändra på det. Jag vill vara den som ställer kraven och stöttar de goda initiativen och certifieringarna.
Jag vet också att jag fortfarande är en liten fisk och att det är väldigt långt kvar – men om inga internationella kunder ställer krav så blir det aldrig bättre. Det kräver också att båda parter har samma vision och stort förtroende för varandra. Det är tydligt att incitamentet att investera pengar och tid på att utveckla miljövänligt läder är större om det finns en kund redo att köpa det.

Jag kommer självklart att uppdatera er om samarbetet om jag väljer att gå vidare med detta.

Kvinde syer i læder